Jessica

Jag är lyckligt kär, jag lever i en dröm värld. Jag lever i det förflutna, vägrar släppa taget fast jag borde. Jag hoppas, tror och vill verkligen starkt! Jag släppte in dig, den första och absolut sista. Så fort man släppt in någon så uppstår risken att bli sårad.

Allt det är har gjort mig sjuk. Jag som aldrig gråter framför andra, kan ett plötsligt bryta ihop framför vem som helst. Jag brukar vara glad och positiv, nu är jag bara negativ, ledsen och bitter. Jag vill inte vara så här! Jag vill att trycket över bröstet försvinner, jag vill inte gråta mig till sömns de flesta kvällarna, jag vill inte ha dessa tankar längre! Jag vill inte mer!

Det är upp till mig, jag vet. Men jag kan inte ta tag i saker förrän jag verkligen vet hur det blir.

Jag är negativ till allt förutom om dig!

Det gör så ont, så förbannat ont! Jag har blivit den människa som jag lovade mig själv att  aldrig bli. Jag skulle klara mig själv, aldrig släppa in någon och bli beroende av den. Jag vet jag klarar mig själv, eller? Jag är dömd att misslyckas, jag räcker aldrig till det spelar ingen roll vad jag gör. Jag får inte ihop tiden för att göra det jag vill. Botten är nådd, det kan inte bli sämre, hoppas jag, bara bättre!

                                                                 Jag ska dö när jag gör något jag älskar!